De äter 10 miljarder påsar med chips om året

Salt, krisp och klassresor

I början fanns bara en smak: salt. Men i 1950-talets Dublin sa Joe ”Spud” Murphy nej tack till smaklöshet. Han grundade Tayto och lanserade ost- och löksmaken – en ikon var född. Engelska konkurrenter följde snabbt efter. Salt & Vinegar, Pickled Onion, till och med Hedgehog Flavour Crisps (ja, det hände) bredde ut sig i de brittiska butikshyllorna.

På 1980-talet exploderade crispkulturen. Popbandet Splodgenessabounds sjöng “Two Pints of Lager and a Packet of Crisps Please”, Walkers värvade fotbollsstjärnan Gary Lineker som chipskleptoman och barn lockades med Star Wars-prylar i påsarna. Salt and Vinegar döptes till och med om till “Salt and Lineker”.

Läs även: Ny studie krossar grillmyten

Från pub till parning med vitt vin

Men chipsen växte också upp. I slutet av 1980-talet lanserades “posh crisps” – tjockare, rustikare, dyrare. Kettle Chips från Oregon öppnade brittisk fabrik. Tyrells och Walkers Sensations följde, med smaker som Anglesey Sea Salt och Cheddar & Cider Vinegar. Chipsen blev en statussymbol i medelklassens kök, gärna serverade till prosecco under bokklubben.

I dag har chipsen blivit vuxen mat. Drinks-experten Neil Ridley har skrivit en hel bok om att para chips med vin och cocktails. En lätt rökt skinka? Går perfekt med vit Bourgogne.

Läs även: Forskare: Alkohol kan påverka mäns och kvinnors beslut olika

Chips är britternas själ

I dag äter britterna 10 miljarder chipspåsar om året. De finns i lunchpaket, picknickkorgar, barer och teaterföreställningar. Liverpoolrestaurangen Manifest serverar dem varma till förrätt. South London-puben Shirker’s Rest har chipsbuffé med brunsås. Och varje dag skickar britter in nya smakförslag till Walkers labb.

Men det är de gamla favoriterna som står sig bäst. Ost & lök regerar fortfarande. Ready Salted ligger tvåa. Och Salt ’n’ Shake – där du själv strör i saltet – lever vidare som ritual.

Kanske är det just detta som gör chipsen till Storbritanniens verkliga nationalrätt. De är folkliga och exklusiva, nostalgiska och nytänkande, perfekta i sin enkelhet. Som Stephanie Herbert på Walkers säger till CNN:
“Crisps are woven into the fabric of everyday British life.”

Chips i Sverige

Svenskar älskar också chips – särskilt på fredagar.
– Vi äter i snitt 4,5 kilo snacks per person och år, enligt Livsmedelsverket. Av detta är majoriteten potatischips.

Fredagsmysets kronjuvel.
– Svenska chipstillverkare som OLW och Estrella bekräftar att försäljningen mer än dubbleras på fredagar och lördagar.

Favoritsmaker i Sverige:
– Dill & gräslök, sourcream & onion och grill. Nyare smaker som cheddar, tryffel och sriracha ökar i popularitet.

Export i minipåseformat.
– Svenska chips i små påsar används ofta som flygplanssnacks och säljs även i taxfree-butiker i Norden.

Källor: Livsmedelsverket, Estrella, OLW, Sveriges Radio, SVT Nyheter

Hur onyttigt är chips egentligen?

Kaloribomb i miniformat.
– En normalstor påse (200 gram) potatischips innehåller omkring 1 000 kalorier – motsvarande en hel måltid för en vuxen.

Mättat fett och salt i överflöd.
– Chips tillagas ofta i oljor som innehåller mycket mättat fett. En portion kan innehålla över hälften av det rekommenderade dagliga intaget av salt.

Snabb blodsockertopp – och dipp.
– Det höga glykemiska indexet i friterad potatis leder till snabba blodsockersvängningar som ökar sötsug och småätande.

Stark koppling till övervikt.
– Enligt Harvard School of Public Health är chips det livsmedel som i studier varit mest kopplat till viktuppgång över tid.

Lätt att äta för mycket.
– Den tunna, krispiga konsistensen gör att hjärnan inte uppfattar mättnad lika snabbt – därför tar många en näve till… och en till.

Läs även: Se upp för alarmistisk alkoholforskning – ett glas vin är ok!