Anteckningar från veckan som gått av Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling. Högt och långt. Falskt och sant, nej, allt är förstås sant. Roligt och platt.
Producerat i stunden utan mer tanke än att det ska ge en underhållande bild av livet på Stureplan och världen 2025.
Dagboken publiceras nu för andra gången söndag den 19 oktober.
Viggos dagbok vecka 42


Mest läst i kategorin
Måndag
Flyger från Arlanda till Nice under Norwegians röda flagga. Vi färdas i en Boeing 737. Skriver en artikel i RC-bar till Realtid om att Airbus håller på att gå om Boeing när det gäller flygplansproduktion i världen. Ledningen för fransoserna är dock knapp, och det krävs bara en stor facklig strejk i Frankrike för att amerikanerna ska komma ikapp.
Jag reser med min älskade hustru Anna.
Vi är de sista att gå ombord vid Final call to boarding efter utrop på toaletterna. Hon undrar hur jag klarar att komma fram när jag flyger ensam.
Svaret är att jag har lite mer koll än när jag flyger med sällskap. Jag älskar att bli runtvallad i världen som en ko utan eget ansvar.
Gaten är vid C, det som förr hette Terminal 4, men man måste ändå checka in på Terminal 5 och sedan gå 35 minuter för att komma till flygplanet. Och så undrar politiker och makthavare varför ingen vill flyga från Arlanda.
I Nice tar vi spårvagnen in till stan. Priset för ett sexdagarspass är 50 euro, alltså 25 procent mindre än det kostar att åka fram och tillbaka med Arlanda Express en gång. Vår hörnlägenhet är precis så perfekt som man vill att den ska vara. Vi äter sen middag på kvarterets vietnamesiska restaurang Fleur de Jade. De tunna vårrullarna med räkor och skinka får fyra plus, stället tre plus och gubben som serverar oss, som jobbat där sen urminnes tider, får sex plus. Vi är de enda gästerna på restaurangen, som är en mix mellan ett tivoli och Alice i Underlandet.

Krönika: Ett köttkrig väntas på Stureplan
Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling analyserar det senaste från Stureplan. Två nya stekhus öppnar inom loppet av några månader – och alla vill ha kött nu.

Senaste nytt
Viggos dagbok: Tisdag
Vaknar 8.27, men hinner ändå logga in på morgonmötet 8.30. Jobbar sen några timmar och producerar ett gäng artiklar till Perfect Weekend. När jag publicerat min sjuhundrade artikel på Dagens PS är det tid att ta en liten paus. Tycker att jag hållit ett bra tempo sedan starten den andra maj.
Då ringer min agent Stefan och säger att ett förlag vill publicera min thriller som jag skrev i vintras.
Ett overkligt besked.
Vi är inte i mål, men vi är tillräckligt nära för att man ska vilja fira på en riktigt bra restaurang.
Vi går ner mot vattnet och hittar Chic Nissa. Äter en suverän bläckfisk som simmar i en sås nära Café de Paris. Till detta blomkål som är nästan sönderkokt.
En underbar måltid.
Den bästa tiden i en människas liv är ofta från det att man fått ett positivt besked – typ du har kommit in på Dramatiska institutet eller din bok ska ges ut – tills verkligheten gör sig gällande i form av läsarnas reaktioner eller att skolan man drömt om hela livet faktiskt börjar. Jag är nu i detta magiska mellanrum och jag lovar att passa på att njuta.
Går sedan så långt upp och ner till en utsiktsplats att jag får rejäla skoskav.
Vill du läsa mer om trender och nöjen? Då rekommenderar jag vår livsstilssatsning Perfect Weekend, där du bland annat kan du läsa om Viggos dagbok vecka 41 och Inget för blyga: så går det egentligen till i ett turkiskt hamam.

Tisdag kväll
Vi gör som vår hyresvärd Monique har sagt till oss: handlar en hel rotisseristekt kyckling på en av de minst fyra köttbutikerna på vår gata. Till detta kokar vi grönsaker, potatis och en sås som Anna rör ihop.
En ljuvlig måltid, förstås med lite blekt rosévin och en lokal öl som smakar citron.
Vi ser de två sista avsnitten av Task på HBO Max. Det kan vara den bästa tv-serie jag sett på många år. Berättelsen är så tajt och alla karaktärerna bär sin historia som om det vore den sista vattendroppen. Huvudrollsinnehavaren är sjukt lik Leo Lagercrantz. Serien slutar djupt olyckligt, men eftersom det är Hollywood är det ändå rejält med solsken de sista skälvande sekunderna. Och till och med skratt. De onda får sitt straff och de goda belönas. Jag vet att så går det aldrig till i verkligheten, men det är just därför vi behöver drama och litteratur. De är en form av nåd
Läs även: Nu tar hipsters över Nice

Viggos dagbok: Onsdag
Vi åker tåg till Cagnes-sur-Mer och ska bo en natt på Château Le Cagnard. Att köpa en tågbiljett i Nice är ett helvete eftersom man varje gång ska skriva in namn, födelsedatum, telefonnummer och e-post i en automat med ett digitalt tangentbord från helvetet. Men vi lyckas få ut en biljett och komma på tåget i tid.
Sen tar det bara några minuter att komma till Cagnes-sur-Mer som ligger på vägen till Cannes.
Vi ska bo en natt på Stureplansgruppens hotell som ligger i den gamla medeltida byn. Den ligger på ett litet berg och gatorna slingrar sig upp mot toppen. Stora bilar gör sig inget besvär här. Hotellet är förstås ett sagolikt vackert ställe med mysiga rum, en massa medeltida gångar och overklig utsikt över hav, grönska och stad.
Rivieran är översållad med vägar och byggnader. Den fulaste av dem alla är en gigantisk vit Finlandsfärja med tusen lägenheter utanför Cannes. Enligt uppgift fick borgmästaren en gigantisk muta för att godkänna svartbygget. Från vår terrass ser det vita huset ut som en optisk synvilla.
Vi går en promenad i byn, besöker torget och handlar godis nere i stan. På väg hem tar vi en shuttlebuss som drivs med el. Den körs av en kille som tror att han snart ska köra Formel 1. Alla som råkar komma i vägen får en utskällning som heter duga.
Vi bor i ett nybyggt rum med egen terrass. Ljuvligt. Samma blir betyget på kvällens middag som lagas av kockarna på Calle P och serveras av vänliga servitriser med bakgrund på Berns och Asian Post Office. De har alla enligt uppgift svenska kollektivavtal.
Torsdag
Tar en kaffe med Sonny som bor i byn och är en av de ansvariga för hotellet. Har du varit i Åre de senaste femhundra åren och besökt Broken så vet du nog vem Sonny är. Vi skvallrar om gamla kompisar och berättar om nya storslagna projekt.
Han tipsar om det lyxigaste hotellet i Nice, Hotel du Couvent. Vi återvänder till Nice, går dit och tar en drink. Ja, det är precis så lyxigt som man kan förvänta sig. Gästerna tycks mestadels vara från Kina.
Min absint är precis så äcklig och alkoholsprängd att man bara vill dricka den en gång om året.
Sen blir det ett dopp i havet. Den steniga stranden är inte för alla, men den är ljuvlig enligt mig. På kvällen blir det take away och tv-serien Koka björn. Gustaf Skarsgård har blivit riktigt snygg.

Viggos dagbok: Fredag
Vi åker kommunalt till Villa Dallas. Sista biten (typ 15 minuter) blir det Uber som har högre priser än Bolt, men som dyker upp i appen på trottoaren när de ska. Staffan Heimerson och Marianne Pihl bjuder på en fantastisk lunch på terrassen. Generöst med mat och vin och ännu mer generöst med samtalsämnen som flyger mellan antalet medlemmar i Rivieraklubben och hur PG Gyllenhammar agerade när han tog över Pripps – via hur det är att sitta i Islamabad och vänta på en gubbe som är i Afghanistan och agerar världsreporter.
Staffan är uppvuxen utanför Ängelholm och fick fika efter skolan hemma hos min mamma på fyrtiotalet innan skolbussen kom. Min morfar Jöns Eriksson var häradshövding och huserade i stadens tingshus, som idag är omgjort till friskola.
Vi åker hem med Staffans senaste bok Oj, oj, Europa. Ska bli kul att ta del av denna läsfest. När vi åker dyker Johan Lindqvist upp med fru och två hundar, ja det är Hermans son.
Middagen inmundigades på Chez Davia. Trots att maten inte var fem plus kan detta ha varit årets bästa restaurangbesök. Stämningen i det gula rummet med höga stenväggar är helt fantastisk. Mixen av gäster – från stammisar och familjer till förälskade par och kompisgäng – är suverän. Personalen är lyhörd utan att vara underdånig. Små restauranger som drivs av familjer är sådana man alltid vill besöka. Detta är fransk kultur när den är som allra bäst. Världsklass.

Lördag
Städar lägenheten och tvättar alla lakan. Swishar vår värd den mycket modesta hyran. Flyger hem med Norwegian. I kabinen Nizza-svenskar i alla generationer – från nyfödda till nära döden.
Söndag
Känner mig krasslig. Tar det lugnt. Lägg ut denna dagbok på internet.

Viggos dagbok vecka 41
Viggos dagbok är anteckningar från veckan som gått av Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling. Högt och långt. Falskt och sant, nej allt är förstås sant.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Elektrifiera vardagen med upp till 12 mils färd helt på el. Välj en SWE Edition fullpackad med utrustning till ett förmånligt pris och lågt förmånsvärde.